Äntligen har jag tagit mig i kragen och bestämt med Peter att jag och barnen skulle komma och hälsa på honom i det hus han och hans sambo har bott i i nästan 2 år.

Packade in barnen och for iväg runt halv tio på morgonen. Fem minuter efter vi startat börjar Pontus fråga hur länge det är kvar tills vi är framme. Marcus han sov som en stock i ca 45 minuter. Bilfärden dit på dryga 2 timmar var lite på frestande, men man lär sig av sina misstag. Nästa gång gäller det att ha med den bärbara DVD- spelaren till Pontus 🙂

Väl framme i blåsten hade vi super kul, Pontus hjälpte till och vattna blommor, plocka morötter, köra 4-hjuling och även lite med maten. Han hittade även en koja att klättra i, en katt att leka med samt en väldigt brant trappa att bestiga. Vi hade det helt enkelt superkul. Marcus var lite mer svårflörtad, han ville gärna hägna på mig eller även han bestiga den lite väl branta trappan för en 1-åring.

Men jag förundras över mig själv att man alltid har tanken att jag ska göra det sen. Det tog ju bara två år innan vi kom iväg till Peter. Fast jag är ju inte ensam om det, men ändå.

Hemresan gick väldigt smidigt, Marcus somnade innan vi hade svängt ut på asfaltsvägen och efter ett litet akut kisstopp strax innan Arbåga somnade även Pontus. De båda sov ända till Södertälje, vilket var perfekt då jag hade lovat Pontus att vi skulle stanna på Max i Slagsta och äta hamburgare.

Väl hemma var det full rulle till klockan 20.00 då var det tack och god natt för de små.

Jag tycker iaf att det är så otroligt kul att träffa mina gamla trogna vänner för lite skitprat och allmän uppdatering på vardagen.