Igår kväll var jag och Göran ute och travade i 5 kilometer, vilket Göran inte tyckte var några konstigheter. Jag började dock känna en lite kyla i tårna när vi började närma oss stallet igen.

Som jag har tjatat om förut och det kommer även bli i detta inlägg, försöker vi hitta vårt grundtempo där Göran orkar trava längre sträckor utan att få för mycket mjölksyra eller bli uttråkad.

Det som förvånar mig mest är att det alltid finns mer energi kvar på hemvägen, är det det man ska kalla turbo?

Han blir lite svettig, men jag ser att klippningen är på precis rätt ställen där han svettas. Vilket också har tagit några klippningar att hitta rätt. Jag vill gärna att han inte ska behöva ha täcke ute i hagen om det inte behövs.