Lunka på, lunka på

Är väldigt stolt över min 5-åriga ponny. Igår kom vi äntligen iväg ut för att hämta lite nya grenar till hästarna.

Vi skrittade på och Göran verkade tycka att det var rätt skönt att bara dra en tom pulka, han frustade lite längs vägen med spetsade öron framåt.

När vi kom fram till grenarna stod han blickstilla trots att jag knäckte grenar runt honom. Han fick visserligen en gren att knapra på under tiden. På vägen hem gick han som en klocka och jag lyckades tappa en gren ganska nära hem och då kom eldprovet. Jag bad honom göra halt samt la ner tömmarna samt sprang bort och hämtade pinnen.

Vem stod helt stilla under tiden, trots att det var matdags hemma i stallet. Jo, Göran såklart. 🙂

20140121-062209.jpg