Trodde aldrig både jag och Göran kunde vara så glada över en promenad, men tänk va målen och förutsättningarna kan ändras efter ett veterinärbesök. 

Göran är så pigg och alert när vi är ute och det gör mig så glad och inger mig hopp om att han inte har ont och vill ut och springa. 

Man märker att han inte får busa av sig i hagen då allt pill sitter i läppar och tänder. Både han och vi människor måste tänka på att han kan nypas när någonting är i närheten av mynnen på honom. 

Men det gör mig lycklig att se och uppleva att han är så här, det ger mig indikationer på att den gamla Göran finns kvar 🙂