Igår fick jag återigen svaret på frågan: varför jag har häst och valt den livsstilen som det innebär.
Svaret: Perfekt underlag av snö, en lagom glad och framåt ponny, många olika gångarter och en lyhördhet som gör tömmarna nästan onödiga.
Då blir jag lycklig i skälen och ångrar inte en sekund att jag har häst.
Igår var det dags för tömkörningar igen på Dalsta. Först ut var Bellis, unghästen som nu börjar visa att hon är just unghäst. Så igår fick jag jobba en hel del med henne för att hon skulle gå förbi dörren som helt plötsligt blev jätte läskig 🙂
Men vi fick fram alla gångarter i båda varven och vi nöjde oss efter några lugna fina varv i trav i båda varven.
Det här är det som gör att det är kul att jobba med unghästar, ena dagen går de som ljus och nästa dag blir målet att ta sig förbi den läskiga dörren. Det är även detta med unghästar som gör det så farligt om man inte vet vad som kommer att hända. Det är här erfarenheten kommer in och är viktig.
Häst nummer två var den äldre herren på 29 år som är så imponerande 🙂 Fick till riktigt bra skritt med honom i går.
Landade i Sverige i onsdags efter en vecka i Las Vegas med Daniel. Det har varit helt underbart 🙂
Men det är som man säger: borta bra men hemma bäst.
Dagen efter vi åkte fick Marcus vattkoppor så han och farmor har varit hemma typ hela tiden. Nu väntar vi bara på att Pontus också ska få det så har vi det gjort 🙂
Göran körde en gnäggmelodi när jag kom till stallet, även det värmde i hjärtat vill jag lova.
Nu är det bara tidsomställningen som ska rätta till sig. Nio timmar är rätt mycket att rätta till.
Matilda Qvarnström 