Igår hände det som är en förälders stora mardröm att tappa snuttefilten eller gosedjuret. Visserligen slutade det lyckligt att den snälla mannen i kiosken hade tagit hand om den.
Igår när jag hämta barnen bestämde vi att det var glassväder och vi skulle köpa en varsin glass på vägen hem. Vi åkte tunnelbanan som vi alltid gör och jag har vissa hållpunkter på vägen där jag kollar av med Marcus att snutte är med.
Nu gjorde vi ju inte som vi brukar göra utan vi gick och köpte glass efter vi gick av tunnelbanan och det blev lite uppspelt och glada tillrop när jag skulle öppna alla glassarna. Det måste ha varit i den vevan som snutte åkte ur vagnen och jag inte reagerade på det… Konstigt att jag inte göra det då snutten är ganska stor, men är man fokuserad på det ena så missar man det andra. När vi var närmare hem än tunnelbanan och när glassarna började ta slut insåg jag att snutte inte var i vagnen. Vilken panik som går igenom ens huvud och vad man hinner tänka saker. Vi halvsprang tillbaka till kiosken och mannen bakom disken sa så fort han såg oss att han hade snuttefilten. Tack för alla snälla människor där ute.